Du vet livet?
Jäveln som spottar på den som ligger,
idioten som sparkar på den som står.
Han ska fan få igen.
Hej livet!
Du är inte evig. Det är ett som är säkert, en dag kommer döden bända upp dina käkar och slita ut varje tand med tång. Låter inte speciellt kul va? Men så är det. Jag försöker skratta åt dig livet, ta dig med en lastbil salt som jag sa en gång efter att gjort snöänglar på väg hem från Svedmyra.
Det går inte bra, livet, att skratta åt dig. För du skrattar åt mig också. Visar din makt. Stampar på mig. Spottar på mig. Ibland har du fått mig att undra om jag kanske ska ge dig till döden i förtid. Så att han kan skratta åt dig med, spotta och stampa på dig.
Jag hindras av vetskapen att du är äcklig, livet. För på något vis skulle du se det som en vinst. För du skulle ju vinna. Om jag gav upp. Om jag lämnade dig till döden i förtid. Därför gör jag det inte. Jag uthärdar och jag härdas. Delar omvärldens ljusglimtar. För du ler åt mig vid tillfällen livet. I början tog jag det som ett tecken på att du blivit snällare. Sen insåg jag att det inte var så. Du hänger dig bara kvar.
För vem vill bli skrattad åt, stampad och spottad på och få alla tänder utdragna. Inte jag och inte du, för i vis mån styr jag ju över vad du vill. Jag lyckas bara inte kontrollera dig. Till fullo. Men en sak är säker, du är inte evig. Och jag kan avsluta dig närhelst jag vill.
Bild: Flickr







Kommentarer